Det var en tung höst i år. Jag hade bestämt mig redan i somras för att sluta som studierektor, eftersom jag insett att det är ett jobb som innebär mycket splittrade arbetsuppgifter, och det är något jag inte klarar av längre. Jag måste kunna fokusera på ett fåtal saker. Men det tog sitt lilla tag att sluta. Man kan ju inte bara hoppa av, så när en kollega var klar att ta över, så var det nästan jul. Jullovet blev också det aningen splittrat, med resor runt i landet, för att hälsa på alla i familjerna våra. Även om det var trevligt, så blev det aldrig någon riktigt ro och vila. Dessutom dog min sällskapsvarg sedan 13 år alldeles in på nyåret. Att skiljas ifrån en trofast hund är nog något av det svåraste man kan göra när det gäller djur (i varje fall i mitt perspektiv). Det har dessutom varit flera djurdödsfall under året, det sista häromdagen då vår lilla nymfparakit Kakan dog knall och fall.
Men konstigt nog kände jag mig ändÃ¥ väldigt ”ledig” i början pÃ¥ Ã¥ret. Det skulle bli kul att undervisa, helt enkelt. Att kunna fokusera pÃ¥ sitt jobb och njuta av att göra det bra. Men det började inte helt lätt, dÃ¥ jag blev sjuk tvÃ¥ veckor inna kursstart och alltsÃ¥ kom efter i planeringen redan frÃ¥n början. Jag har nog inte riktigt kommit ikapp än verkar det som, och nu ser jag varningssignalerna än mer tydligt och klart än för nÃ¥gon mÃ¥nad sedan. Det är fara pÃ¥ färde…
Nu har jag dragit i handbromsen ordentligt. Sjukskrivit mig under en vecka, och dessutom bett nÃ¥gra kollegor att hjälpa mig reda upp undervisningssituationen. Men det är svÃ¥rt, riktigt svÃ¥rt… och nu kommer alla effekterna som pärlor pÃ¥ ett snöre: förlamande trötthet, oföretagsamhet, glömska, osv. Inget av det är speciellt hjälpsamt heller. SÃ¥ nu sitter jag här, snart mitt i terminen och vet inte riktigt hur jag ska lägga upp situationen för att klara av att genomföra terminen. Jag längtar sÃ¥ efter att fÃ¥ undervisa, men jag orkar inte ta itu med det sÃ¥ som jag borde. DÃ¥ kommer det dÃ¥liga samvetet och allt det som hör till…
Men jag ska klara av det… mÃ¥tte det bara hÃ¥lla ett tag till…
Hej!
Känner igen mej sÃ¥ väl i orden. ”förlamande trötthet, oföretagsamhet, glömska, osv. Inget av det är speciellt hjälpsamt heller.” Det blir kaos. Och Kaos är inte kul när man är trött. (Jag kämpar även med värk). Jag vet inte om du har googlat om binjure utmattning? Det är nÃ¥got som man kan rÃ¥ka ut för när man är sönderstressad.
Jag har av orsaker som jag inte går in på här. Sökt information om kost och mående. Det finns ideer om att kosten kan påverka tillstånd som ADHD och Autism. Nu är det inte så lätt att ändra på kosten i en familj. Men jag har börjat med kostomläggning för mej själv. Och nu kommer jag till det som jag känner är så viktigt att jag vill dela det med dej. Jag tycket att jag är något mindre grötig i skallen och något mindre vimsig. Jag försöker att undvika de tre vita. (mjöl, mjölk och socker). Och jag tar ett kosttillskott med magnesium. Jag vet inte om detta kan vara till hjälp och stöd för dej. Men jag vill i alla fall berätta det. För att jag tycker att det verkar göra skillnad för mej.
Att vara utbränd verkar vara svårt att hantera och tröttheten är ologisk och Opraktisk. Och ofta så känner man sej som sitt vanliga jag och pang så kommer det igen utan förvarning. Men det här är annorlunda och det känns som jag är på rätt spår. Jag finner stort igenkännande och stöd i det du skriver i din blogg och vill tacka dej för att du vill dela med dej.
Hej,
Visst är det nog så att kosten spelar in. Magnesium använder jag redan, med sisådär resultat. Jag har även provat med Ginseng-preparat (inklusive ren Koreansk ginseng) och tycker det ger viss hjälp ibland. Men jag tror, precis som med symptomen, att det är individuellt till stor del hur man reagerar på tillskotten.
Lycka till! Tag det lugnt, så klarar du det.
Ta hand om dig!
Hej igen!
Har också kommi till beslut att sluta som sjuksköterska på grund av att jag orkar i nuläget. Kommit till insikt att jag ej blir frisk med allt ansvar och ensamjobb.. Orkar tyvärr ej med det i nuläget! Hälsan är prio ett har jag kommit på! Lägre lön men det betyder ej allt, förresten blir det inte så mycket sämre då jag börjar jobba som undersköterska igen. 😳 Skönt att kommit till detta beslut!!
Ta det nu lugnt! 💜 Mvh Helena