Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Funktionshinder’

Cyklar kan inte minska biltrafiken – DN.se.

Det handlar nog inte så mycket om att ersätta ett trafikslag med ett annat. Det handlar om att se till att man ger förutsättningar för alla trafikslag. Ofta innebär lösningar som gör det enklare för bilar, att det blir svårare för andra trafikslag. Det är cyklister och fotgängare som får använda sig av tunnlar (och ofta ganska jobbiga uppförsbackar). Det är cykelbanor som går i krokar och svängar för att låta nya raka gator gå rakt fram. Det blir helt enkelt hela tiden lösningar på bilens villkor, och inte på de mer naturvänliga transportmedlens.

Tänker man sedan i termer av funktionshinder, så blir tunnellösningar på korsningar nästan komiskt dåliga. Att rulla nerför kan ju gå bra… men att med ren muskelstyrka ta sig uppför en backe som finns under vanliga gator och tåglinjer är inte enkelt ens för en vältränad person.

Återinför möjligheten att ta med cyklar, både på pendeltåg, bussar och andra kommunala färdmedel. Låt cykeltransport ingå i biljetten, och se till att det finns hyr- eller lånecyklar att tillgå på centrala platser. Enkla lösningar, som egentligen bara är tekniska problem, och tekniska problem kan ju lösas.

Det som behövs är en genomarbetad helhetssyn på kommunikationspolitiken. Frågan är väl bara om viljan att åstadkomma en sådan finns?

Read Full Post »

Idag deltog jag i marschen för tillgänglighet. Det var en fantastisk upplevelse, och faktiskt första gången jag gick med i ett demonstrationståg. Det var enligt uppgift 128 personer som gick med här i Uppsala och det tar en viss plats, vilket en hel del människor upptäckte. Vädrets makter var både med och emot oss. Det var mulet och regnhot, vilket möjligen kan har hindrat en del från att vara med (det är kallt att sitta i en elrullstol när det blåser snålt och regnar). Men det var å andra sidan uppehåll hela vägen och under talet (nåja, några regndroppar var det ju, men i stort sett).

Polisen missade avtågstiden, men vi gick ändå över gatan (inför grön gubbe, att den sen slog om så snabbt till rött var ju inte vårt fel, eller hur?). Sen fick vi faktiskt hjälp av lite blåljus över Kungsgatan… Jag tror att slagorden hördes där vi gick fram, och även om det inte hördes, så syntes vi i varje fall, och jag tror det är minst lika viktigt att synas som att höras. En grupp som inte märks, hamnar lätt i situationen att man inte heller finns, åtminstone inte i vardagstanken.

Det som jag tycker är lite synd är att det är så få personer som inte förstår hur viktig tillgänglighet är även för personer utan funktionsnedsättning. Tillgänglighet handlar inte om särintresse, det är ett allmänintresse, även om det är många som inte inser det. Tillgänglighet handlar om att göra miljön i samhället lättare att använda sig av. Det betyder att det finns färre hinder, det betyder att det är lättare att uppfatta information. I de allra flesta fall betyder en tillgänglig miljö att alla får det lättare.

Det var en del personer utan funktionsnedsättning med i ledet. En del kanske hade dolda funktionsnedsättningar, men oavsett det… Det som jag undrar är varför inte alla medborgare uppskattar försöken att göra en människovänlig miljö. Jag menar:

  • Hur många är det inte som har cyklat omkull på en trottoarkant?
  • Hur många är det inte som har trillat i en trappa?
  • Hur många är det inte som har slagit tårna i en tröskel?
  • Hur många är det inte som har missat något på grund av att de inte sett skylten eller anslaget?
  • Hur många är det inte som har missat tåget eller flyget, eftersom de inte hört något utrop?

Den här listan kan göras lång, men det är ändå bara några få exempel på hur det som kallas tillgänglighet kan göra livet behagligare för alla, och inte bara personer med en funktionsnedsättning. Sen finns det naturligtvis insatser som är riktade mot enstaka grupper av personer med funktionsnedsättning och som andra inte har så stor nytta av, men det är fortfarande en liten kostnad för att få med alla människor i samhället.

Huvudpoängen är dock att i stort sett alla tjänar på tillgänglighet, och att det därför måste bli en allmän angelägenhet, istället för att som nu betraktas som särintressen.


Ett övergångsställe i Pompejii

Ett övergångsställe i Pompejii


Jag misstänker att förkärleken för höga trottoarkanter är en kvarleva från historisk tid. De gamla romarna hade ju övergångsställen på grund av de dåliga vägarna (och, antar jag, på grund av att man kanske inte bar bort allt avfall, utan kastade det på vägen?) Men idag så har vi rensopade gator, så varför behöver vi kantsten vid trottoaren? För att skydda fotgängaren? Ja, men då kanske de inte behöver vara 15 cm höga? Eller kan man tänka sig andra sätt att skydda fotgängare, så att det inte sker på bekostnad av framkomligheten?

Jag tror det finns lösningar, men det kräver förstås att man försöker… och vill försöka… Det är väl det vi får som om det finns politiker som vågar göra… försöka tänka tillgängligt.

Read Full Post »

Jag försöker att göra min medborgerliga plikt och lyssna på den politiska debatten. Men ju mer jag lyssnar, ju mer förtvivlad blir jag. Var finns den riktiga politiska debatten. Jag lyssnar efter konkreta vallöften. Men de luser med sin frånvaro, i mycket hög grad.

Det jag hör är den retoriska politiken, politiken som går ut på att tala om hur dålig motpartens politik är jämfört med den egna. Jag tror inte jag har hört någon politiker säga att något förslag från motparten är bra och ska stödjas. Nej, det handlar om ”kostnadschocker”, ”tobleronepolitik”, ”skräckpropaganda” osv. Motståndarna är ”oansvariga” och förstår inte vad de gör. De förstår inte heller att det bara är få som drabbas, eller att den som drabbas orättfärdigt är det synd om (senast i dagens debatt i  radion mellan Ohly och Hägglund). Sanningen finns i det egna blocket, och ingen annan stans. Politikerna verkar ha gjort det till en konst att

Hårddrar jag det hela? Ja, kanske lite, det finns säkert undantag. Men det är förvånande hur svårt det är att förstå vad politikerna vill, när allt döljs i politisk retorik. Det som blir kvar i mina öron är retorisk politik, som är fullständigt ointressant för mig som väljare.

Jag saknar politiker som diskuterar reella frågor som hur vi ska göra samhället inkluderande, hur vi ska stoppa diskrimineringen eller hur vi ska se till att även personer med funktionsnedsättning har en seriös chans att få en anställning. Att bara prata om utanförskap och att folk inte vill arbeta, det hjälper inte en person som nekas anställning hela tiden, bara för att han eller hon sitter i rullstol. Då handlar det inte om vilja, då handlar det om att inte FÅ arbeta. Och att ersätta den nekade platsen med mera utbildning är inte heller en lösning om man vill arbeta, men nekas den möjligheten.

Men det pratas inte om det här i politiken. Det pratas om att si och så många är arbetslösa, eller att det är en usel arbetsmarknadspolitik, men jag hör inga förslag på hur vi verkligen ska få mer folk i arbete, av de som verkligen vill.

Jag efterlyser diskussioner med riktig politik. Jag saknar diskussioner där den retoriska politiken har kastats på sophögen, där den hör hemma, och ersatts med en diskussioner om riktig politik, politik som berör de enskilda människorna.

Read Full Post »

« Newer Posts